i ♥ sunnah

‘Aa’ishah also described the woman’s jilbaab as coming from her head, as she said: “The riders would pass us when we were with the Messenger of Allaah (peace and blessings of Allaah be upon him) in ihraam. When they came close, each of us would lower her jilbaab from her head over her face, and when they went away we would uncover (our faces).” (Narrated by Abu Dawood, 1833; Ibn Maajah, 2935. al-Albaani said: its isnaad is jayyid, in Mishkaat al-Masaabeeh, 2690)

 

 

 

 

The following question was submitted to the Standing Committee:

 

After studying the matter, the Committee answered that the ‘abayah which is Islamically acceptable for women is the “jilbaab”, which is what fulfils the aims of sharee’ah, namely complete covering and avoiding fitnah (temptation).

 

Based on this, the woman’s abayah must meet the following conditions:

 

1 – It must be made of thick material that does not show what is underneath, and it should not cling to the body.

 

2 – It should cover the entire body, and be loose enough so that it does not show the shape.

 

3 – It should be open from the front only, and the sleeve openings should be narrow.

 

4 – It should not have any adornment that attracts attention, so it must be free of designs, decorations, writing and symbols.

 

5 – It should not resemble the dress of kaafir women, or men.

 

6 – The ‘abayah should come down from the top of the head.

 

Based on the above, the kind of abayah mentioned in the question is not the kind of abayah that is prescribed for women in sharee’ah, so it is not permissible to wear it, because it does not meet the necessary conditions. It is also not permissible to wear any other kind of ‘abayah that does not meet the necessary conditions, or to import them, manufacture them, sell them or distribute them among the Muslims, because this is a kind of cooperating in sin and transgression, and Allaah says (interpretation of the meaning):

 

“but do not help one another in sin and transgression. And fear Allaah. Verily, Allaah is Severe in punishment” [al-Maa’idah 5:3]

 

The Committee has stated that and has advised the believing women to fear Allaah and to cover their entire bodies with the jilbaab and khimaar from non-mahram men, in obedience to Allaah and His Messenger (peace and blessings of Allaah be upon him), and so as to avoid the causes of fitnah and temptation.

 

And Allaah is the Source of strength. May Allaah send blessings and peace upon our Prophet Muhammad and his family and companions.

 

Al-Lajnah al-Daa’imah li’l-Buhooth wa’l-Fataawa.

AUTHOR: Imaam Muhammad Naasir-ud-Deen Al-Albaanee
SOURCE: Masaa'il Nisaa'iyyah Mukhtaarah (pg. 125-131)
PRODUCED BY: http://www.Al-Ibaanah.com

Referens: http://salaf-us-saalih.com/2011/07/20/the-jilbaab-and-what-garments-can-substitute-it/

 

---

The following excerpt was taken from the book "Masaa'il Nisaa'iyyah Mukhtaarah min Fiqh al-'Alaamah Al-Albaanee" [Selected Women's Issues from the Fiqh of Imaam Al-Albaanee] compiled by Umm Ayoob Ghaawee. This book contains a collection of Al-Albaanee's opinions on various issues related to women transcribed from his books, recorded lessons and lectures.

 

Shaikh Al-Albaanee was asked the following question in a recorded talk: “We would like more details on the definition of a jilbaab, since you have stated that your view on the jilbaab is that it is a garment that covers the body from the head to the feet. However, we have come across a rather large difference of opinion in the language books concerning this. Amongst the linguists are those who say it is a large gown, while others say it is a khimaar. And others hold the same view you mentioned, Shaikh. So we would like a further elaboration, may Allaah reward you, as well as which one is the strongest opinion.”

 

The Shaikh responded to the questioner: “I’m sorry but I’m having difficulty understanding the part where you said that some people hold the jilbaab to be the khimaar. What is the khimaar that you are referring to when you say that they consider it to be the jilbaab? This is because it is well-known that the khimaar is a head-covering and not an ample garment that covers a woman’s entire body from her head to her feet. So who is it that claims that the jilbaab is a khimaar from what you know, according to what I mentioned? This is truly a very strange thing. Who said this?!”

The questioner said: “This is mentioned in the book Lisaan-ul-‘Arab, where it states that such a definition for it is held by some people.”

The Shaikh said: “It states that the jilbaab is a khimaar?”

The questioner said: “Yes.”

So the Shaikh replied: “It is not possible to say this because as you know there are two ayahs in the Qur’aan – one ayah that orders women to wear the jilbaab while the other orders them to put on the khimaar. It is not possible to say that both ayahs contain a repetition of the same meaning, thus the jilbaab would be the khimaar, while the khimaar would be the jilbaab. Rather, both of these terms – the jillbaab and the khimaar – have their own respective meanings that are distinct from one another.

You know, for example, that when a woman is at home and she gets up to pray her obligatory prayers, for the most part, she is normally at home with her hair uncovered. So she just places her khimaar over her head. The Prophet (sallAllaahu 'alayhi wa sallam) said: 'Allaah does not accept the prayer of a mature woman unless she has a khimaar.'

What is meant here is not the jilbaab at all, but rather what is meant is the head-covering. From the evidences that indicate this is that the Prophet (sallAllaahu 'alayhi wa sallam) ordered us to wipe over the turban or the khimaar or the socks. My objective behind this hadeeth is to show that it indicates that the khimaar is a garment that both men and women – males and females – share in wearing. It cannot be understood from this, for those who understand the Arabic language, that a man can place a jilbaab over himself! Rather, it means that he can place a khimaar (head-covering) over himself.

 

So it is permissible for a person that places a khimaar over his head to wipe over it (when performing ablution), regardless of whether it is a man or a woman. My objective behind this discussion is to firstly confirm the quote
according to the Arabic language, and secondly if it is finally confirmed that the quote is indeed found in Lisaan-ul-‘Arab and that it states that the meaning of a jilbaab is held to be a khimaar, then it is sufficient proof, from what you quoted, that such a statement is weak because of the fact that the author said: ‘It is held to mean such and such.’ (i.e. uncertainty) Furthermore, if we study the texts from the Book and the Sunnah, of which we already mentioned some of them, we would derive with certainty that the khimaar is not a jilbaab and nor is the jilbaab a khimaar.

In brief, a khimaar covers less that a jilbaab while a jilbaab has a more ample range in terms of the parts that it covers. Also, a jilbaab is specific for only women. They were the ones who were ordered to wear it and not men. But as for the khimaar, then that is a garment that both men and women share in wearing. Even though a man is not obligated to wear it, regardless, it is a garment that both men and women partake in wearing, just like a shirt. In the same manner that a man wears a shirt to cover his ‘awrah – which is different from the ‘awrah of a woman – so does a woman. But her ‘awrah is ampler than the ‘awrah of a man.

This is why we said in the book ‘The Muslim Woman’s Hijaab’ that when a Muslim woman leaves from her home, she is obligated to do two things: (1) To place a khimaar over her head, and (2) then to apply a jilbaab over that, thus going out dressed with the khimaar and the jilbaab. So when a woman goes out of her home, one garment does not suffice without the other – a woman must combine between both the khimaar and the jilbaab. You are aware of the Qur’anic verse related to the khimaar in which Allaah says: ‘And (tell them) to draw their khumur (veils) over their bosoms.’ [Surah An-Noor: 31]

Drawing a garment close to the bosom cannot be achieved with a jilbaab. This can only be achieved with a khimaar, since it is possible to wrap it. But as for the jilbaab, you know that it cannot be wrapped around the chest or on the neck. You can see here how the men wrap their khimaars and how they affix them to their necks. So due to this, what has been particularized here is the khimaar and not the jilaab. When a woman goes out from her house, she is obligated to place a khimaar over her head and to wrap it over her neck and her chest. This is since a jilbaab does not correspond in her attempt to achieve this comprehensive covering since it is ample and long whereas the khimaar is ample and short. So each of these garments has its own specific effect in fulfilling what a woman is obligated to cover. This is my response to what you have asked. If there is anything left that I have not covered in my discussion, then remind me of it.”

The questioner asked: “So then I understand from this that the jilbaab is not the wide gown that women wear today, here (in this country) for example, from the neck to the feet?”

The Shaikh responded: “No, not at all. This is not a jilbaab. However, this leads us to elaborate further on discussing what is related to the jilbaab. As we stated before, according to the language, a jilbaab is not a garment like that which is known as the balto. So what needs to be clarified now is: The command directed towards women, particularly with regard to wearing the jilbaab, is not an obligatory act of worship which has a meaning that we can’t comprehend. Rather, on the contrary, it does have a meaning we can understand. And the meaning that is derived from it, which we indicated previously, is to achieve the covering that a woman must abide by.

So if, for example, a woman wears two garments or she makes the jilbaab into two pieces – one upper piece and one lower piece – and both of these pieces fulfill the objective of the jilbaab, which has been mentioned in the Qur’aan, at this point, even though we don’t refer to these two pieces as a jilbaab from a linguistic standpoint, we hold that it still fulfills the desired objective of the command to wear the jilbaab from a religious perspective.

There used to be found in Syria up to recently, and there still continues to be found in some practicing women that stick to the Religion, a garment called Malaa’at-uz-Zamm. Have you heard anything about this during your lifetime?”

The questioner replied: “We have something called a Malaa’ah (cloak).”

The Shaikh said: “No, I said Malaa’at-uz-Zamm.”

The questioner replied: “No, not with this term. We say Malaa’ah.”

The Shaikh said: “This is an Arabic term. The point is that this garment which we have with us in Syria consists of two pieces. The first piece is a skirt known as a tannoorah – are you familiar with this word?”

 

The questioner said: Yes.”

The Shaikh said: “A tannoorah is a skirt that is affixed to the waist with an elastic strap. So naturally it is wide and ample.

A woman wears this from here, thus covering the entire lower part of her body. Then over this tannoorah, which is called a kharraatah (skirt) in Syria, is placed the upper part of the garment, which is placed over the head and which a woman uses to cover her head, shoulders, sides, hips and even the belt strap that is tightened around the waist by this tannoorah or this kharraatah. No part of this skirt’s waist-strap is visible since it goes under it. Is the image clear?”

The questioner replied: “Yes.”

The Shaikh continued: “Amongst us here, they call this garment Malaayat-uz-Zamm (or Malaa’at-uz-Zamm), since the skirt is strapped at the waist with a plastic waistband. So if you have grasped a perception of this dress with us, then the point that I am trying to make is that even though this cloak-like garment is not a jilbaab (linguistically), it still fulfills the obligation of a jilbaab, which consists of covering the body completely. Is this clear to you?” The questioner said: “Yes.”

The Shaikh said: “If the matter is clear, then we see that we are not obligated to adhere to the literal wording of the jilbaab, but rather to its end-result, objective and goal. Now I will go back to this ‘balto’ which I talked about
previously, which the Muslim women wear today and which is of various types. It may be produced in long sizes for some of the practicing women reaching up to their feet. However, this is not a jilbaab. In spite of this, it is still not like the Malaa’at-uz-Zamm since it does not cover the head and what it consist of, for example. But what does the woman do today? She wraps a garment known as the esharp around her head – is this term known to you?”

The questioner answered: “Yes.”

The Shaikh said: “A small khimaar (i.e. the esharp) that is fastened to the head but which exposes parts of the forehead and temple and which also exposes parts of the neck since it is small in size, naturally does not fulfill the objective of a jilbaab according to its proper definition. The objective of a jilbaab is as we have discussed concerning the Malaayat-uz-Zamm. Is this clear? So let’s take the example of this woman who is wearing this balto – what would you call this?”

The questioner[1] said: “We call it a Hijaab.”

 

The Shaikh said: “No, this is wrong. The point is that if a woman wears this type of ‘Hijaab’ then places a khimaar over her head, then there must be a Hijaab, i.e. jilbaab placed over this khimaar. We have stated that there are two verses in the Qur’aan. This jilbaab may be divided into parts as we stated before when we discussed the Malaayat-uz-Zamm.

So therefore, if a woman wears that garment which you call a Hijaab and then places a valid khimaar over her head and not that which is known as the ‘esharp’, then places over this khimaar a partial garment that covers half of her body, such as one that covers her shoulders and hands, at this point, this becomes valid and acceptable according to the Religion.” [2]

 

---
Footnotes:
[1] The questioner was from Algeria.
[2] Silsilat-ul-Hudaa wan-Noor (tape no. 232)

Bismillaah,

Jag vill bara dela denna artikeln och få oss att reflektera över vår egen situation och handlingar. Vara tacksamma mot Allah, be om förlåtelse för våra synder och göra dua för våra bröder och systrar i Syrien att ha tålamod med dessa svåra prövningar.

--- Artikel: ”De tävlar om att skjuta höggravida” ---

"Fostret sköts ihjäl – i sin mammas livmoder.
Bebisen är en bara en i raden av döda i vad som enligt uppgifter ska vara en sjuk tävling. Nu larmar en brittisk hjälporganisation i Syrien om att krypskyttar siktar på barn och gravida kvinnor.

Mamman överlevde. Det gjorde inte hennes barn. Röntgenbilder visar hur en kula trängt in i fostrets huvud. Men bebisen är inte ensam om att ha blivit måltavla för krypskyttar i Syrien.

Höggravida och barn
Hjälporganisationen Syria Relief skriver om saken på sin hemsida, och den brittiske volontärkirurgen David Nott, som jobbat på flera sjukhus i landet för organisationen, uppger för bland andra CNN och ITV, att krypskyttar i landet tycks ha en bisarr tävling som går ut på att skjuta människor.

Målen: Höggravida kvinnor och barn.
– De flesta av barnen vi tagit ut är i sjunde, åttonde, nionde månaden, vilket betyder att det är rätt uppenbart för vem som helst att de här kvinnorna var gravida, säger han David Nott till CNN och uppger att krypskyttarna också riktar in sig på små barn.

Tv-bolaget har tagit del av Syria Reliefs bilder som bland annat visar hur en liten flicka med målade naglar ligger i en sjukhussäng med skador i huvudet. Under ett grönt lakan ligger en till synes jämnårig flicka med ett öppet sår i pannan.

 

 

--- Slut på artikel ---

al-Bukhârî rapporterade via Anas som berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Det finns inte en muslim bland människorna vars tre barn dör innan de blir könsmogna utan att Allâh för in honom i paradiset utav Sin vida barmhärtighet till dem.”

Ahmad rapporterade via Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Det finns inte två muslimer som förlorar barn innan de blir könsmogna utan att Allâh för in dem och deras föräldrar i paradiset utav Sin vida barmhärtighet till dem. Det kommer att sägas: ”Träd in i paradiset!” Då säger de: ”Först när våra föräldrar kommer.” Detta kommer att sägas till dem tre gånger och de kommer att svara samma sak. Då sägs det till dem: ”Träd ni och era föräldrar in i paradiset!”

al-Bukhârî och Muslim rapporterade via Abû Sa´îd al-Khudrî att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till kvinnorna: ”Det finns inte en kvinna bland er vars tre barn dör utan att de kommer att skydda henne från Elden.” Då sade en kvinna: ”Två då?” Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Och två.”

*Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) nämnde tre barn och sedan två – och även ett i en rapportering*

Textkälla

 

If all the people are pleased with you but Allah is not, what have you gained? If Allah is pleased with you but no one else is, what have you lost?

 

 

 

Eid Mubaarak taqabbal Allahu minna wa minkum.

May Allah accept it from you and us.

 

 

al-Bukhârî rapporterade från Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anh) som berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Ingen handling är bättre än en handling under de Tio dagarna.” De sade: ”Inte ens Djihâd?” Han sade: ”Inte ens Djihâd. Det enda undantaget är en man som beger sig och strider med sitt liv och sin egendom för att därefter återvända utan något.”¹

 

 

¹al-Bukhârî (969).

 

Bismillaah,

Wa 'alaykum as-salam wa rahmatullaahi wa barakaruh min dyrbara syster. Wa fiki Barak Allaah. Må Allaah ge dig modet att bära niqab en dag, amiin. Tack för din kommentar och dina frågor.

 

Dem tankar som du beskriver är något som tillhör - när man strävar efter att komma Allaah närmare så är shaytan där och sätter tvivel i ens hjärta. Detta är en prövning som allt annat. Men Alhamdulillaah, Allaah gjorde denna prövningen med min niqab enkel för mig - på vilket sätt? Efter prövning kommer lättnad. Min stora prövning innan min niqab var min resa mot att bära hijab på heltid. Den perioden i mitt liv, var en av dem jobbigaste som jag haft psykiskt. Shaytans viskningar var många! Mina föräldrar är långt i från Islam, men alhamdulillaah, idag respekterar dem iallafall mitt beslut.

 

Jag tog små steg, ett i taget till dess att jag vann över viskningarna med den imaan jag hade byggt upp. Det spelar ingen roll vad andra människor tycker och tänker, det som spelar roll är Domedagen framför Allaah. Jannah kommer inte gratis. Det var när jag slutade bry mig om alla andra och började tänka på mig själv som jag övervann min rädsla för andras åsikter. Det var ett stort steg för mig och när jag väl hade nått hela vägen så var det inte så farligt som jag hela tiden hade trott och föreställt mig. Visst mina föräldrar gillar de absolut inte, men vad kan dem göra? Sluta prata med en under en viss period... men grejen är den, människor glömmer, människor går vidare, människor förlåter, människor respekterar även om de inte accepterar, när dem inser att det inte spelar någon roll vad dem säger eller gör för du kommer ändå att fortsätta med ditt race.

 

Ju mer du sitter och funderar på hur DU TROR att det kommer bli eller hur DU TROR att dem kommer reagera kommer bara göra dig galen. I know, iv'e been there! Lämna ödet till Allaah.

 

Allaah gjorde det lätt för mig att ta på mig min niqab efter all den prövning jag hade med min hijab. Efter prövning och svårigheter kommer lättnad. Saker och ting blev enkelt för mig eftersom jag hade gift mig och jag var på väg till Egypten när jag tog på mig den. Att vara gift under den perioden gav mig en känsla av trygghet. Om någon skulle attackera mig så fanns min man där att skydda mig - var mitt tankesätt... och när jag kom tillbaka till Sverige, hade jag bärt niqaben i ett halv år vilket var en vardag för mig vid de tillfället och kändes helt fel om jag skulle ta av mig den bara för att jag kom tillbaka. För mig var det alltid Niqab eller aldrig niqab.

 

Folk stirrade snett och konstigt när vi kom gående genom flygplatsen och de första veckorna i Sverige ville jag helst inte gå ut. Men vid de tillfällen som jag gjorde så var de ingen fara, visst folk stirrar och pratar bakom ryggen - men det är för det mesta bara pga okunskap.

Ibland kan man höra folk prata om en och de tror inte att man förstår svenska. Folk blir förvånade när jag öppnar munnen. Nästan komiskt i mina ögon. Jag kände mig bokstavligen som en vandrande reklampelare ibland. Men nu märker jag inte av de eller rättare sagt jag bryr mig inte. Jag hoppas att folk som ser mig börjar att tänka, kanske pratar dem om mig, att dem såg en kvinna i niqab, vilket i sin tur kan leda till att de läser mer om islam? Allaahu alam. Eller så tänker jag och hoppas jag att andra muslimska kvinnor som ser mig hur korrekt klädd jag går enligt islam, att dem så kallade "hijabis" ska börjar fundera på vad dem egentligen håller på med och börjar fundera på vad innebörden av ordet hijab betyder.

Du har ingenting att vara rädd för, Allaah har redan förut bestämt allt. Lita på Allaah att det kommer gå bra även om det skulle innebära svårigheter på vägen.

Jag har haft människors sneda blickar, stirrande av ilska - trots att man inte gjort något. Jag har hört människor som står bredvid mig prata om min klädsel. Jag har hört folk som går förbi mig mumla något åt mig. Jag har hört äldre människor ge kommentarer som "du gav mig nästan en hjärtattack". - Synd att de inte blev så tänkte jag.  Jag har hört vuxna människor bete sig som barn när dem ser mig, slänga dumma kommentarer och kalla mig spöke. När jag är med min man vågar ingen säga något. Det är endast när jag är ensam som folk vågar öppna munnen. Men jag har aldrig haft någon fysisk när kontakt. kanske beror det på vart jag bor, Allaahu alam. Men i slut ändan dem är alla kufar, dem är inte tacksamma mot Allaah så varför tror du att dem skulle vara tacksamma mot muslimer? Man måste komma ihåg att man är bättre än dessa vilsna människor.

Men trots allt negativt så finns det även positivt:

En man kom springandes efter min man en kväll när vi var på väg till apoteket för att köpa järntabletter till min graviditet nr2. Han var arab och kände min man sedan tidigare. En kvinna hade sätt mig genom fönstret när vi passerade hennes arbetsplats och ville komma i kontakt med mig. Den här mannen som sprang efter oss var hennes dåvarande kollega. Han förklarade för oss att denna kvinnan ville bära hijab och att hon ville ha råd från mig hur hon skulle gå till vägas. Istället för att fortsätta till apoteket så gick vi med mannen.

 

Jag satte mig ner i ett hörn tillsammans med denna kvinna, som berättade för mig hur hon brukade se mig passera utanför fönstret och hur hon så gärna hade velat prata med mig om islam men inte vågat att fråga själv.
// Umm 'Abdillaah as-Suediyyah