i ♥ sunnah

I 5 år har jag varit borta från denna blogg och till och med glömt bort att jag ens hade den, tills jag idag upptäckte den. Mycket har hänt på 5 år. I dag har jag bärt ansiktsslöjan i 9 år och varit muslim i 10 år, alhamdulillah. Jag bor inte längre kvar i Sverige, då vi fått möjlighet att göra Hidjrah.

 

Livet i Sverige med ansiktsslöjan funkade med Allâhs hjälp. Jag tror att bemötandet man får av människor där har mycket att göra med vart i Sverige man bor någonstans. Men jag tror också att hatet mot kvinnans täckande har blivit större sen jag lämnade. Jag ber Allâh underlätta för mina systrar i Sverige som vill bära ansiktslöjan och slöjan rent allmänt.

 

Detta kommer förmodligen bli de sista inlägget här, då jag inte tror att bloggandet är så populärt längre... andra sociala platformer har tagit över. Sök hjälp och tröst hos Allâh!

 

As-salamu alaykum wa rahmatullahi wa barakatuh.

 

 

Alhamdulillaah, jag har redan träffat på fler niqab bärare än vad jag gjort på flera år där jag bode tidigare. Så det är jag väldigt förvånad över men självklart glad att jag inte är helt ensam och främande för folket här. Men människornas reaktion har jag inte riktigt hunnit uppleva ännu... Har inte haft tid att gå ut längre sträckor än till tvättstugan. Kanske lika bra de.

 

Om du är nyfiken på någonting eller vill fråga mig något, var inte blyg. Kommentera nedan så svarar jag in sha Allaah nästa gång jag har tillgång till internet.

Är mitt uppe i att flytta och har haft fullt upp här hemma - därav har bloggen hamnat åt sidan. Ser verkligen fram emot att byta miljö men framför allt för att få en större lägenhet! Ska också bli spännande att se hur detta lilla samhälle ser ut och om det finns systrar där... Förmodar att jag till största sannolikhet kommer vara den enda i djilbab och niqab, men Allah vet bättre. Mannen min har dock inte sett någon som går klädd som mig. Ska bli intressant hur människor reagerar med mig som den "Nyinflyttade främlingen".

 

Folk här som pendlar med bussarna varje dag, jobbar på toget och i butikerna runt omkring känner redan till mig och stor stads folket är väl kanske mer öppet för sådant som är "annorlunda" än vad människor i skogen skulle vara, eller? Det känns nästan så... men jag kanske har fel.

 

Jag har en känsla av att det är de äldre som kommer säga saker bakom ryggen på mig om de passerar... och jag har haft många senarier i huvudet hur jag skulle vilja gå dem till mötes, men Allah vet hur de blir. Ska iallafall bli skönt att komma bort från storstads livet och komma ut i naturen på riktigt.

 

Och om du skulle se en kvinna i djilbab som bär niqab ute i skogen; säg hej, ge ett leende och var inte blyg att ta kontakt med mig.

 

 

 

Kategori: Familjen
Översättning: Darulhadith.com
publicerad 13.12.04
Talare: Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
Källa: http://www.alfawzan.af.org.sa/sites/default/files/jahlyh_08.mp3

 

 

 

Allâh sade:

”[Troende!] När ni [nu] uppmanas att ge av vad ni äger för Allâhs sak, ger några av er prov på snålhet; men med sin snålhet skadar den snåle bara sig själv; [glöm inte att] Allâh är den Rike [som inte behöver era gåvor], men ni är de fattiga [som behöver Honom i allt]. Om ni vänder er [ifrån Honom], skall Han låta andra människor inta er plats, och de kommer inte att likna er.” [Muhammed 47:38]

och

”Troende! Ge av de goda ting som ni förvärvar och av det som Vi låter jorden frambringa åt er, och leta inte fram - för att ge bort det - det sämsta som ni själva inte skulle ta emot annat än med förbundna ögon. Ni bör veta att Allâh är Sig själv nog och att allt lov och pris tillkommer Honom.” [al-Baqarah 2:267]

och

”Om ni ger Allâh ett lån av goda gärningar, skall Han betala tillbaka det med mångdubbla värdet och förlåta era synder; Allâh erkänner [Sina tjänares] förtjänster och Han har överseende [med deras brister].” [at-Taghâbun 64:17]

och

”[TROENDE!] Ni kommer inte att uppnå sann fromhet, förrän ni ger åt andra av det som ni [själva] värdesätter; Allâh har full kännedom om vad ni ger.” [Âla ’Imrân 3:92]

 

 

 

Det finns nog inget fegare, och jag blir alltid lika förvånad när det händer, när en vuxen man beter sig som ett litet barn när han passerar en ensam kvinna i niqab med 2 små barn och uttrycker sitt negativa ogillande av min niqab bakom ryggen eller när han passerar. Allah testar mig varje gång jag går ut själv, eftersom detta oftast händer väldigt sällan när jag har sällskap av andra (förutom barnen). Man blir både arg och ledsen på samma gång och man får känslan av att man vill säga ifrån. Men min blyghet hindrar mig och jag behåller mitt lugn och prisar Allah och tackar honom för att jag inte är på samma vilsna väg som dessa människor. Om de inte är tacksamma mot Allah, varför skulle dem då vara tacksamma mot någon annan?

 

Abu Hurairah (Må Allah vara nöjd med honom) rapporterade: Profeten (sallaAllahu 'alayhi wa sallam) sa: "Den som tror på Allah och den Sista Dagen måste antingen tala gott eller förbli tyst." (Muslim 18/1511)

 

Så istället för att riskera att tala ut med känslor som därefter följer med onödigt tal så är det bättre att behålla lugnet, prisa den Högste, vara tyst och lämna resten till Allah. Han vägleder den Han vill utav Sin Barmhärtighet och vilseleder den Han vill utav Sin Vishet.

Bismillaah,

 

Idag var första dagen någonsin som jag träffat en annan syster på stan, iklädd niqab. Allahu akbar! Jag som hela tiden gått och trott att jag varit ensam med min ansiktslöja i denna, inte allt för stora stad. Alhamdulillaah, för att fler systrar våga bära den och alhamdulillaah, för att Allahs religion sprider sig i dar-ul-kufr.

 

Självklart var jag tvungen att gå fram och prata med systern och det vissade sig att hon börjat bära den för 2 månader sedan, ma sha Allah. Må Allah hålla henne stark på den raka vägen, amin. Wow, det var en häftig känsla att träffa en annan niqab bärare på stan i dar-ul-kufr. Alhamdulillaah, denna dag har endast haft glada nyheter med sig.

 

Profeten (sallâ Allâhu ’alayhi wa sallam) sade:

 

 

[al-Bukhârî och Muslim]

Bok: Great women of Islam - Imâm al-Madîna al-Munawarrah 'Abdul Muhsin Ibn Muhammad al-Qâsim

Referens: http://abdurrahman.org/women/greatWomenIslam.html

 

---

 

There is a woman among the Prophet’s wives known as Mother of the Poor. She is Zaynab bint Jahsh whose mother is the Prophet’s aunt. She enjoyed nobility of birth and character. She was described by Aboo Nu’aym as, ‘devoted and contented woman’. Allaah married her to His Prophet through an explicit verse from His Book,

 

“So when Zaid had accomplished his desire from her (i.e. divorced her), We gave her to you in marriage.” (Al-Ahzaab 33:37)

 

Her marriage to the Prophet is a blessing to the Muslim women till the day of Resurrection, for it was after her marriage that Allaah ordained hijaab for the women so that it could serve as a symbol of protection for their honour, chastity and purity.

 

Zaynab was extremely generous to the poor and the weak. She was highly charitable. In spite of her nobility and high status, she used to work with her hands, tanning and making beads. And she would spend the proceeds for the poor. ‘Aaishah said, “I have not seen a woman better in her adherence to religion, more pious, kinder to the kith and kin and more generous in giving charity than Zaynab.”

I följande ljudfil berättas det om hur Umm Sulaym (Anas bin Maliks mamma) välkommnade sin man den dagen då deras son hade dött. Subhan Allah, vilken kvinna. Må Allah upphöja henne i nivåer i paradiset, amiin. Bli inspirerad och ta vara på hennes visdom och sträva i att vara som kvinnorna på Profetens (sallaAllahu 'alayhi wa sallam) tid.

 

Talare: Rahseed Barbee